På grunder av grus

Håll kurs mot barnets saga,
tappa inte taget.
Omfamna ditt jag,
lätta ditt tunga ankare,
förlis dina slutna tankar,
på grunder av grus.
Ge mig dina svåra val,
dina löften,
i mitt hjärtas lykta sal.
Lyssna, tro, jonglera!
Undvik det stora tältets,
upprymda överhet,
för att över syster och bror
– domdera!
Skapa din frihet,
på falna vingar,
över ångerns dränerade fält,
under sävlighetens spröda löv.
Illustrera hur ditt sinnes färd,
parkerar bredvid tanken hög.
Arkiverad, stenad och lärd,
av föräldrars trötta misär.
Ränner efter ungdoms hägn,
i stunder av dröm,
att borsta –
från dina snövita axlar!
Ett ögonblick att bestiga,
Guds vilja utan ström.
Att med suspensoar,
niga inför sliten säng.
Att rulla sig i livets brustna pissoar.