På Pafos strand

Du stolta vår som gäckar alla döda,
du gav ett hem där lusta sinnen smeka.
En bris så ljum, som avund ömt vill föda,
ur händer bleka.

Likt vågens vrål sig häver över havet,
en spegelbild av skönhet likt dig lider.
En sång så ljuv att svepa dig i lyte,
min åtrå svider.

Så for en dans att följas av Silener,
med lekens hand en hägring gav dig bilden.
Att hänge sig när rosenvindar viner,
i kärleksliden.