Hon är ensam liten vuxen kvinna med sitt hår på svaj i höstskrudens dräkt
Hon är en smal benig ledsen hängig typ med smultron böljande i sin blick
Hon är en frostskadad motorvägsled med slitna gamla streck på sin rygg
Hon är en slapp hudveckshistoria utan leder eller muskler som singlar slant
Hon är en vass arrogant nochalant ångestlevererande pendant i min kyl
Hon är en kylig kår badar mig i varma sirliga mjölkfantasier hon är stygg
//
ge mig en kyss
spräng mig nu
vill inte gå
på tå i din gränd
//
Livet är en våg
känslor dansar på dess rygg
Skummar frustar ger
Roten måste med
Roten måste med
Utan roten lever vi i vakum
Utan roten är trädet blekt
Utan roten dansar gommen aldrig mer
Utan roten dansar blomman aldrig mer
Men vi kan inte stå kvar i all evighet
Vi måste ge plats för nya rötter
Att slå rot
Att ge oss syre
Att blanda färg
Att förädla våra gommar
Att dansa i sensommarbrisens hjärta
Roten måste med
Roten måste med
Där tankarna svärmar
Med nedslagna armar
En tanke passerar revy
För i våra minnen
Vi spelar på sinnen
Likt hjärtat på livets meny
Med åror till livet
Vi tar dig för givet
Du moder av lycka och väl
Där barnen bedårar
Vi dansar i tårar
Och fyller vår kärlek med själ
I cirkuscupolen
Där spelar jag rolen
Var stjärna på himlens baner
Och när som piretten
Ser ner på parketten
Jag gråter och skrattar med er.
Från stängel till stängel
Jag svävar som ängeln
Vad gör det att himlen är grå?
När man har fått gåvan
Att sväva här ovan
Är himmelen ljusblå ändå…..
m
Tänker på
Alla minnen vi samlat på
Alla minnen vi bränt på bål
Alla minnen vi bär
Tittar på
Våra tider tillsammans
Våra tider av gott och ont
All den tid som försvann
Lägger mig
I ett hav av din glömska
I en sjö full av ingenting
För att dränka min sorg
Buren bär
Mina lungor mitt hjärta
Mina händer som minns din hud
Känner tomhetens ljud
Såg din hand
I en hand någon annans hand
Min lycka som stod i brand
Den brände min själ
Somnar in
På en bädd utav nejlikor
På en säng utan lakan
Med en burk på mitt bord
Dina händer är så smala
Ditt öga är så torrt
Men utan mod du skalar
Du tittar alltid bort
Du bränner inga broar
Och väcker ingen tår
Du vet att rännsten spolar
Rent ditt öppna sår
Du ber din Gud som haver
En tanke som fått nog
Den sliter och den skaver
Den ligger i din sko
Du smeker liktornsdalar
Med Hades i ditt knä
När gryning skräcken halar
Du låtsas sova räv
Hon ville inte se dig
Hon blunda och såg på
Och likt en kackerlacka
Hon lever i ett skrov
Din trötta själ förgyllde
Pölen av urin
Hon pekade och skyllde
Hon kallade dig svin
Du väcker ett eden ur prunkande tankar
Där livet står upp ur sin dagsländegrav
Nu vandrar den sommarsaltstänkta vinden
Med berusande flöjtspel på kattegatts hav
Du väcker ett eden ur flammande skimmer
Din skönhet bedyrar en påfågeltår
Där leker din oskuld i himmelens händer
Där änglarnas vingar sveper ditt hår
c
I dimmhöljda moln ser dagen
En kronjuvel utan blad
Bland ensamhetssus från svalen
En trappavsats lämnar svar
Med lösryckta hopp belöna
En kullersten häver sig
Ur likriktigheten böna
Och be för att mäta dig
Med skuggprydda kval hon väger
Din själ som står from att dö
Med likgiltighetens näver
Hon vattnar ett bortglömt frö
Där blötlagda åsikter stretar
Där omtanke kväver liv
En kortsiktig tro som nekar
Allt utom djävulens giv
Där bränner vi Nostredame
Där odlar vi endast jag
Vi glömmer vår lapp och same
Vi späder en unken lag
Med sorgtyngda ok vi höjer
En lyktstolpes torra sav
Där naivitet förnöjer
Och dårar står på vår grav
Så skör han står att bevittna
Med sår på lår och liktornsfläckar
En ledsam själ sig häver
En ensam man beträder
En släde full av girighetens säckar