Paljettaxelvaddar

Kan du känna mitt hjärta slå?
Tryck din hand mot mitt bröst,
pressa din själ,
dina förhoppningar.
Krossa min bröstkorg!
Krossa min skalle!
Känn hur du tränger igenom…
Kan inte komma ihåg
– någonting!
Känner hur blodet sakta rinner,
utmed min kropp.
Vem bryr sig:
vem du är,
vem jag är?
Natten dör –
Dagen gryr.
Krama mitt hjäta i din hand,
se det spricka, sprängas, explodera
– i ditt ansikte!!!
Kan du känna mitt hjärta slå?
Dina naglar tränger in,
skär i min hud,
sliter mina flyktiga vener.
Jag lägger mig ner
– att dö…
Låt dammarna brista,
över mitt vanvett.
Drapera mina öppna sår,
med din slöa kniv.
Du vrider runt –
rispar mina ben.
Jag skakar, kan inte röra mig,
jag minns ingenting.
Sätter mig i din soffa,
öppnar ett fotoalbum
– jag är trött.
Jag tror jag stänger av!
Jag tror jag dör,
av tristess.
Skövla mig!
Kväv mig?
Om jag dör ikväll;
tryck en penna i mitt öga,
spela Rusticana
och spika rostiga spikar
i fattig mans låda.
Låt ångesten falla
över era glättiga paljettaxelvaddar.