Saknadens palett

visset blad

Saknaden planterar mig i torftig jord,
räfsar på mina såriga axlar.
Han vattnar min längtan med urlakat blod,
och ansar mig med sorgens saxar.

En sol, en kärlek, ett liv passerar
– bleka minnen ur taniga grenar.
En äkta tår på vissna blad florerar,
färdas utmed ensamhetens stenar.

Han spelar på orons tankspridda trummor,
en takt som försakar lyckans manér.
Där briserar den ljuvaste av blommor,
saknadens palett – en guldprydd fanér.