Skuggan av din blick

En konfunderad man
som tror på sig själv.
En general
som tänker det sagda.
Kalla på händer
från ovan.
En stund av magi,
ett ögonblick av färger
– grönt, gult och rött.

Ensamhet
i kärlek.
Att luta sig
på en axel.
Att vara tillräcklig.
Ett löfte om närhet.
Ett löfte om tro.
Att dela ärligt.

Att säga de gyllene orden
– älskar dig!
Du är den enda
som fyller min själ,
med glädje!
Ditt leende,
tar bort min oro
– förintar mina bekymmer.

Min sol –
det är dig jag tackar,
det är dig jag avgudar.
Du – ojämförbar!

Jag såg ditt ansikte
i en kö
– på varje sedel.
Var det ett spel för dig?
Så glad att se.
Köpte biljetter!
Samlade alla korten
– spelade dem,
i en giv.

Börja inte drapera nu
Jag kan fortfarande
tillfredställa
– allt du gör.
Dina önskningar,
ger jag dig
– på en tom sida!

Runt dig
finns jag,
att välkomna dig
– i mitt hjärta!

Jag känner ett ord,
dess röst i mitt hjärta.
Skuggan av din blick,
att dras mot din pol.
skyfall över öppet hav;
ett skepp i nöd
– i din bris.

Svävar över trädkronans
böljande barm
– likt en storm.
Färdas genom
daggens dränkta blad
– bortom regntunga
skyar.

Du talar till mig,
jag hör inte ett ord
– bara tomma slag
av mitt hjärta.
Jag kommer aldrig
– släppa taget
Jag kommer aldrig
lämna min kärlek
– ensam
…igen!