En konfunderad man
som tror på sig själv.
En general
som tänker det sagda.
Kalla på händer
från ovan.
En stund av magi,
ett ögonblick av färger
– grönt, gult och rött.
Ensamhet
i kärlek.
Att luta sig
på en axel.
Att vara tillräcklig.
Ett löfte om närhet.
Ett löfte om tro.
Att dela ärligt.
Att säga de gyllene orden
– älskar dig!
Du är den enda
som fyller min själ,
med glädje!
Ditt leende,
tar bort min oro
– förintar mina bekymmer.
Min sol –
det är dig jag tackar,
det är dig jag avgudar.
Du – ojämförbar!
Jag såg ditt ansikte
i en kö
– på varje sedel.
Var det ett spel för dig?
Så glad att se.
Köpte biljetter!
Samlade alla korten
– spelade dem,
i en giv.
Börja inte drapera nu
Jag kan fortfarande
tillfredställa
– allt du gör.
Dina önskningar,
ger jag dig
– på en tom sida!
Runt dig
finns jag,
att välkomna dig
– i mitt hjärta!
Jag känner ett ord,
dess röst i mitt hjärta.
Skuggan av din blick,
att dras mot din pol.
skyfall över öppet hav;
ett skepp i nöd
– i din bris.
Svävar över trädkronans
böljande barm
– likt en storm.
Färdas genom
daggens dränkta blad
– bortom regntunga
skyar.
Du talar till mig,
jag hör inte ett ord
– bara tomma slag
av mitt hjärta.
Jag kommer aldrig
– släppa taget
Jag kommer aldrig
lämna min kärlek
– ensam
…igen!