Skuggors nakna öga

Mörkret viskar vaket namn,
silar dagens kaos.
Vilar sinnen på din rygg,
reser blanka ark.
Skira mönster far förbi,
tröskelstrimma ser –
färgdioden stirra stint,
på pannans smala rev.
Skuggans mörka vinterbark,
ljusets ögon tar.
Gatans sken ur öppet sår,
fångad av en hand.