Sömnens år

Inte ens vid världens slut,
kan du undfly tiden.
Den sipprar genom spjälor
i själens tysta hav.

Bara hon kan komma nu, 
tankero för vreden.
Sällan mer än ingenting,
för alla och envar.

Sömnens år en känsla dör –
själaro för freden.
Ångesten ur dvala föds,
där slocknar dagens ljus.

Endast då en strimma hopp,
lägger sig kring friden.
Morgondagens ödestro –
som målar nattens brus.