Svarta vanor

Ingen spegel, bara smärta
kylans tandvärk svalde allt.
Jorden flår mig tar mitt hjärta,
sorgen brinner tusenfalt.

Ensam tanke kalla hällar,
Ligger kuvad knäna brast.
Lövet täcker hjässans fjällar,
frosten kväser liten trast.

Blodet torkar orkens källa,
minnets hantverk står i sank.
Ingen trygghet skall sig sälla,
till en unken liten man.

Fotot bleknar, saknad bränner,
barnets kindklapp kommer bort.
Stenar fyller lungors stränder,
svarta vanor tar allt hopp.

Bladet blänker längtan rinner
ser en skallgång vid dess flod.
Sylvass värme bogen minner,
en liten pojkes blinda mor!