Tag Archives: sinnen

Skuggors nakna öga

Mörkret viskar vaket namn, silar dagens kaos. Vilar sinnen på din rygg, reser blanka ark. Skira mönster far förbi, tröskelstrimma ser – färgdioden stirra stint, på pannans smala rev. Skuggans mörka vinterbark, ljusets ögon tar. Gatans sken ur öppet sår, fångad av en hand.

Våra sinnens nedkylda memoria

Grantoppshorisonter skriver ditt ögas historia med näverpenna över granitens ergade stuckatur, modulerar skira grenformationer ur solspegelns öde glans. Genom frostnupna fönster lapar vi vårens actios och dess paradigmstruktur – som växer ur sin dvala. Issjösprickor vittnar om vinterns trötta arm. Ett ensamt ängshavrestrå dansar till Bores sista andetag, en hedersdans till Gaias obegripliga tolerans. En […]

En faders intermezzo

Jag satt i mitt pojkrum och lyssnade på en skiva som jag fått av min far. Om och om igen. Gled djupare in i dess innebörd. Nådde en form av meningsfullhet. En plats där jag fann min far. En plats för bara mig och honom. En plats där vi aldrig behövde tala. En plats att […]