Treenighetens perplexa konvention

En röd lanterna slocknar och dör ut, där ett liv av liv bleknar i fjärran. Bakom ridån av tro som sköljer över pannan svävar en svag monolog av ett minnesbeslut.

Två tankar krockar i en ängslig sal ur vilken själar bygger sävlig frid. Deras världar länkas samman utan enslig strid, där två kockar kryddar brustna människors ideal.

Tre skopor av sakligt brus att förvärva samt tre vänner som slåss om din kropp. Från Nebukadnessars ärvda kejserliga topp ser man orions ljus leda de livets kärva.

En tråd läker ett hjärtas trötta klaff – två läppar med mark att arrendera! Tre fingrar knutna i din hand att reflektera – ensam kvar står du att möta din skapares straff.