Tusenfotingarnas brännheta baldakin

Hästlopporna studsar över den björkprydda ån,
en själavandring nerför allvarets ankare,
en traditionell parantes med skyhöga lån,
att grilla livets fettlösa ankkarré.

Frustrerad över mållöshetens gåtfulla historia,
ser man furudränkta väggar balansera ett tak.
En orkeslös indoktrinering av svunnen memoria,
där stark förblir klen i nivåer av slak.

Tusenfotingarnas brännheta baldakin är ur led,
för tiotusende gången frataniserad och parerad,
ett hopp om ödesballofixens ergade vred,
för Sokrates att bemästra – av arv förmedlad.