Två själars alkemi

Du kom till berget för att vila
Du hade vår på båda benen
Det var då,
jag såg…
Vassen grodde grön,
blomman slog ett skott.
Ett rop – en bön!
Innan ordet målet nått…
det blev så klart!

Jag såg ditt hjärtas harmoni,
dina läppars maskopi – ta fart
ett par ögon – lätta byten,
själens djupa hav – ironi!

Du träffade… hjärtat brann!
Du knöt en näve, kring min hand
Du kramade hårt – pressade!
Det gjorde fasligt ont, men jag älskade det!
Nyfödd i din frihet.
Mitt tempel blev din källa
vår tanke kollidierade,
två lungor parallella;
i ett hav, utan bur!
Ett passionerat drama i vårdur.

Du såg mitt hjärtas harmoni,
mina läppars dyslexi – ta fart
ett par ögon – lätta byten,
själens djupa hav – utopi!

Jag tog delar – av ditt liv,
blott strupens trötta svalg,
rullade rädslan i en kopp.
Du målade läppar på min kropp.
Vi rökte cigg och skrev en dikt.
Vi dansa bortom våra liv,
med bilder av vår fantasi,
att ur natten ta varann –
du fann mitt öde land.
Du hittade haspen till mitt rum.

Jag tog ditt hjärtas harmoni,
dina läppars frenesi – underbart.
Två par ögon – inga byten,
själars djupa hav – alkemi!