Utspädd av dig

Jag ramlar – faller, mitt liv är din makt.
En andning från parkett i stolthetens prakt.
Jag står på mina knän och blottar min skrud,
en frossa i mina ben, som sliter mig itu.

Utspädd av dig –
skölj mitt liv, blotta mitt liv.
Snälla ös mitt liv, med ditt liv!

Tiden läker inga sår, den dränerar mitt hjärta
vid en ärlig dans skall hoppet lätta.
Du tog en gnista, mitt hopp att leva
brända stickor – att skärselden bereda.

Utspädd av dig –
dölj mitt liv, docka mitt liv.
Snälla ös mitt liv, med ditt liv!

Vid dagens slut, jag lägger mig att dö
i saknadens spår, att så själens frö.
Orden tystnar, tankar flyger – över stenhård skare
en ensam hare i strålkastarens sken.

Utspädd av dig –
hölj mitt liv, måtta mitt liv.
Snälla ös mitt liv, med ditt liv.

Känslor stämmer min demon, trots lungor av stål
en blandallians av hat, att hämma våra mål.
Ett mål av offer och ockerlån – amortera
min kärlek till mig att indoktrinera.

Min saft av dig –
blandar mitt liv, blottar ditt liv.
En juice av dödens initiativ.