Där vid din lund, förvånade! Du messar,
ur denna rad föds där ett offer till.
När skulle jag dig unna det du pressar
av salig frukt, ur vårens lättja – April?
Du vet då, att din tanke än frestar
ur hjärtats ven – där du för mig intill;
Att under dagens gom en lösgjord brygga
oantastlig och felfri livet bygga.