Vid den åttonde renässansen assonans bevittnar du din dans

Där vid din lund, förvånade! Du messar,
ur denna rad föds där ett offer till.
När skulle jag dig unna det du pressar
av salig frukt, ur vårens lättja – April?
Du vet då, att din tanke än frestar
ur hjärtats ven – där du för mig intill;
Att under dagens gom en lösgjord brygga
oantastlig och felfri livet bygga.