Vila i fridens trygga famn eller bara God Jul

Julsnöretrassel, ensam hasselnöt och röda sidenband med silkeshud under tomtens eksemspruckna hand. Renfrustration i vinterns karga land att färdas med Rudolfs enkelspåriga spröt – ångest, ålder, återhållsamhet att fresta tidens kariesangripna tand. Nissars omisstliga hunger till minnenas gröt sjunger; “vila i fridens trygga famn”. En liten pojke med ett viktigt namn kom att brygga kärlekens plikt i empatins grunda damm. Där växte sig omtankens strumpa kring människans arroganta gikt. Ett tillfälle att begrunda då Serafinernas blanka trumpet spelar för Guds tomma pulpet.