Westra Aros

Jag försökte gå ensam,
på staden lånta vingar.
Syrsor fäktades vid Svartån,
en åmynningmilstolpe
– att begrunda.
Många steg,
sneda steg
– kemikalier och en döv pojke.
Ett huvud av stål,
En brygga av liv,
En gurka,
en kondom.
Jag såg din reflektion,
Ett leende fångade mig
– i skrapan.
En ås för bad,
en lund för natten,
låg under vatten.
Höjde ditt land,
ur ålderdom,
ur tusental.
Munkar föll på din holme,
i glittrande mälarstad,
Likt Svinhufvuds silver,
i Salas hamn.
Jag var för sen,
så full av grubbel
– det är allt du vet.
Vi är samma djur,
vi är samma…
ärligt sanna.
En skatt vid kyrkbacken,
en bödelkälla.
Ett huvud rullar,
över torgbron
– slagen i järn.
En gurka,
en kondom
– i mästermanskällan.
En druvgurka,
en cucumis sativus,
reser sig
– – – i Västmanlands mylla.